Vännskap!

Hej.
Dagens UL besök är avklarat och vi är nöjda med beskeden vi fått, den stora grejen för mig idag var att lilla snuppan hade vänt sig! Igår kväll satt jag i soffan och gnällde över att det gjorde ont så hon stimmade i magen, men det visade sig att hon klarat att snurrat runt helt på egenhand. Så just nu ligger hon på rätt håll och jag hoppas inerligt att hon tänker stanna där, så morgondagens vändningsförsök är inställt, tack och lov.
Det blev även tillväxt mätningar idag och nu ligger hon 4% över normal kurvan vilket är helt ok, lite tråkigt att hennes cyster med växt några mm i tackt med att hon växer, men Gudmunder (ul läkaren) Va inte allt för oroad över det som tur var. Han är fortfarande ganska tystlåten av sig och säger inte så mycke, det är svårt att få ur honom några raka besked.
Jag blir lite sur och irriterad över dom olika instanserna som är inblandade inte snackar med varandra, nevrokirurgen hade inte kontaktat Ul läkarna, och hon från spess mödrvården har inte hört av sig alls. man tycker ju att dom själva borde va lite intreserade av vad dom andra tänker och planerar.
Våran plan just nu är att jag ska försöka hålla mig gravid över midsommarhelgen, passar lite dåligt just då att lillabus ska titta ut. Jag har ju gått in i v 38 idag, så om 6 dagar räknas jag som fullgången, och den dagen infallar ju på torsdag i nästa vecka och det är när alla husvagnarna ska in på campingen för midsommarfirande.
Men veckan efter det skulle jag själv vilja få en planerad igångsättning, och det lät inte helt omöjligt att det kan bli så, jag är ju fortfarande lite orolig över mängden blodförtunnande jag tar och hur det kommer att påvärka vår förlossning, jag hade vatt mycke lugnare om jag hade fått sluta med sprutorna 24h innan det var dax.


När det händer något oväntat eller otrevligt eller jobbigt i ens familj, så får man ofta lära sig vad igentligen vänskap är, man tror man har massor med fina vänner runt sig och det har man säkert med så länge det inte blir obekvämt.
När Martin dog lärde jag mig den tuffa vägen vad igentligen vänskap är! Man insåg efter ett tag att många av dom man trodde att man hade nära drog sig längre bort, man var kanske inte alltid så smart eller fatta dom bästa besluten, men just då handlade det bara om att överleva den dagen och ta sig till nästa. Dom som var ens riktiga vänner dömde inte en efter beslut som var korkade, dom bara gilla läget och stog ut med hur man var.
Nu går ju inte detta att gämföra med den sitsen jag satt i då, men ens vänner sätts ju på prov igen eftersom vi har blitt obekväma, vi har en fruktansvärd jobbig sits att hanskas med. Även om jag var förberedd på hur det kunde bli så är jag ändå förvånad om hur vissa så kallade vänner kan bete sig.
Vi får en otrolig stöttning av många, även människor vi inte igentligen kände så bra innan. Det är fantastiskt och det hjälper hela familjen med ett bra stöd i ryggen, ett uppmuntrande ord när man är nere, och en kram när man bara vill gräva ner sig. Men dom få undantagen som inte ens ids att fråga hur det är eller hur det har gått på vara olika undersökningar sårar minsann en hel del. Jag hade väl i mitt stilla sinne trott att det kanske skulle intresera även dom. Men vissa är så sörens upptagna med sina egna liv att man inte kan höra på hur någon annan har det, för mig är det inte vänskap, särskilt inte när jag har tilbringat många timmar på att höra om deras problem och bekymmer.

Det kan inte sägas för ofta hur glada vi är för alla er som ställer upp för oss just nu.. ett stort och inerligt tack räcker inte långt men det är en bra början.
Nu hägrar sängen  ska försöka ta igen några timmar som missades i natt.