I kväll har jag varit på bio helt med mig själv, det var inte så skrämande och patetiskt som jag trodde. Jag bara kände att jag bara var tvungen att komma ur huset en stund, jag har ju mer eller mindre suttet som i ett fängelse här det sista månaden. Men med tacke på Elins feber har åkt upp och ner, och hennes hosta ska vi inte ens snacka om, sen åkte man ju själv på samma mög och blev deckad av det. Man ska ju inte klaga finns alltid dom som har det sämre.
Men ibland som idag när jag känner bara snälla släpp ut mig härifrån en stund innan jag blir totalt galen. Jag älskar hela min barnaskara mycke högt och lika mycke, men det sista fröet har ju gjort så att vårt liv aldrig blir det samma igen. Vi vet aldrig om vad som väntar bakom nästa hörna, vilket ofta är super frustrerande för hela familjen. Det är så himla svårt att veta vilka vägar vi ska gå med henne.
Det ända vi igentligen fortfarande vet just nu är att hon är sen i sin utväckling... Å för varje dag det går ju senare blir hon, men vad detta kommer att inebära kan vi bara gissa. Johnny är nog fortfarande i stadeiet där han tror hon ska bli fullt normal. Jag ser då helt andra sidor på saken, man ska inte gämföra barn, men hur kan du låta bli när du har hatt två friska sen innan.
Detta plågar mig oerhört att vi inte vet vilken flicka Elin kommer att bli, hur mycke vård kommer hon att behöva? Kommer jag att orka med detta själv? Eller kommer man att behöva hjälp. Hon är så himla underbar och go vår tjej på sitt vis, delar ut smil till alla som förtjänar det. Men visar inget eller ytterst lite intresse för att nå dom målen hon borde kunnat nu.
Det skär lite i mamma hjärtat när man ser bebisar som är yngre än Elin fast klarar så mycket mer. Beskedet vi fick i förra veckan hjälpte ju inte på julstämmningen, hon har fortfarande EP värksamhet i skallen och moste fortsätta med medicinerna ett bra tag till, vilket gör mig till barnmishandlare, det känns så fel och elakt å tvinga i henne den smörjan två gånger varje dag.
Just nu känner jag mig bara deppig och rådlös :( Min älskade lilla Bus vad har jag gjort för att du ska få ha det såhär??
