whide neck

Hej på er!

Att bli småbarnsförelder på nytt kan vara ganska förvirrande, jag menar att man tycker ju att man kan ganska mycke om det där med små bebisar med tanke på att man gjort det två gånger innan.. Men ICKE gisses vad mycket som kan förändras på 8 år, vilka rekomendationer som gäller och vad det finns för utbud på bebissaker i butikerna. På ett vis är det som att bli förstagångsförälder utan att ha läst på dom böckerna man borde, jag har ju inte läst ett dugg, jag kunde ju det där trodde jag.
Jag hade en insident i en butik inne i K-stad för någon dag sedan, där expediten tittade på mig som om jag var från månen....
Jag behövde ha lite mer nappflaskor till lillabus och klev då in i en butik som bara säljer prylar till bebisar, går fram till hyllan med flaskor och konstaterar ganska fort att det finns ca 30 modeller att välja mellan, skulle tippa på att jag såg hyfsat förvirrad ut för expediten var snabbt framme och fråga om jag behövde hjälp. Ja tack sa jag jag behöver nya nappflaskor till vår dotter som är ca en månad gammal, ok sa hon och frågade om det var whide neck jag var ute efter???? Jag sa bara VA ja wide neck sa hon igen och titta på mig som jag var helt blåst. Jag försökte förklara att jag ville ha en gammal hederlig nappflaska där man bara lossnar lite på korken för att luften skulle komma in, och fick den där blicken igen, nu började jag känna mig ganska obekväm i sitsen, jag har ju ändå klarat av att mata två barn tidigare vilket jag flikade in lite försynt. Expediten fatta nog att det var en "gammal" mossa hon hade att göra med nu och började snabbt förklara att whidneck är dom flaskorna med en större öppning upptill, och att det fanns gammla hederliga flaskor med men att dom inte var så bra, ut ur affären kom jag vartfall med flaskor och nappar för över 500kr, den dyraste av dom alla ratade Elin omgående, så vi har en dokter brown nappflaska om någon är intreserad!
Elin är en mycke bestämd dam som vet vad hon vill, hennes slutledningsförmåga är där inget fel på heller, jag skulle ju börja ge henne lite ersättning till natten så hon kanske kunde tänka sig att sova lite bättre, det har nu resulterat i att hon TOTALt vägrar att ta bröstet, det går ju mycke fortare att bli mätt av flaskan tycker hon, man behöver ju inte kämpa alls för att det ska komma något! Dom första två dygnen var vi väldiga ovänner på natten om detta, men Elin vann ju så klart!! Så nu är jag en ko som måste mjölkas ibland.
Jag kan känna lite sorg över att det fungerat så dåligt med ammningen denna gången, men sen igengäld är det ganska skönt att Johnny med kan ta lite mer ansvar för henne och att jag kan lämna förtältet. Nätterna har ju med blitt mycke bättre nu går det ca 3 timmar mellan matningarna.

I onsdags hade vi vårt första hem besök i förtältet, det gick kanonbra och var himla gött att slippa att åka till sjukan för kontrollen, Elin klarade besiktningen denna gången med och har nu spräckt fyra kilos gränsen. Jag fick även reda på att vi kunde ansöka om tillfällig föräldrarpenning nu när hon fortfarande var inskriven i hemsjukvården, det är ju kanon bra för då sparar man ju på sina vanliga dagar, och vi kan båda ta ut dom dagarna Johnny inte jobbar. Det är så många grejer i den här soppan som man inte vet om att man har rätt till, det är lite synd att man inte blir mer upplyst om dom sakerna.

Jag har fåt lite påtryckningar om att jag uppdaterar här lite för sällan och det är ju rätt, men eftersom vi fortfarande bara går och trampar och väntar på remissen till MR är där ju inte så mycke att skriva om Elin, jag har säkert mycke annat att förmedla men då blir det ju om vår vardag och campingen. Har ju inte en aning om man har lust att läsa om det.
Nog för att vi har lite insidenter här titt som tätt :)

Jag kom på en grej till förästen, pratade med en campare här i veckan som har haft en dotter som tyvär gick bort för ett par år sedan av en hjärntumör, hon berättade att vi hade fått dom bästa nevrokirugerna i landet till Elin, det kändes super bra att höra från en annan mamma som har varit inne i den svängen, hon lovprisade dom och sa att dom inte gav upp förren det var slut. Att få höra sådant gör ju att man känner sig lite bättre tillmods om det nu skulle bli tvunget med dom där opperationerna. Det gick ju tyvär inte att rädda hennes dotter, men dom hade vartfall försökt med alla saker dom kunde komma på när andra läkare vill ge sig och bara vänta ut döden. Vi hoppas ju alla att Elin kan vara en solskenshistoria och klara detta galant.

Kram på er