Lilla bus är nu född till var stora lycka. Det blev en dramatisk avslutning på det hela tyvärr. I torsdags morse åkte vi in för vår planerade igång sättnning. Allt började lungt och stilla med att jag fick ett slidpiller för att mjuka upp och sätta fart på värkarna. Detta kunde dröja upp till 24timmar så dom, men ca kl 23 på kvällen kände jag att dom börja bli starkare, men vi skulle göra ett försök på att vila lite. Johnny somnade ganska fort, men jag låg bara och snurra, vid ca 01 ringde jag på barnmorskan och så att jag kunde tänka MIG något att sova på i alla fall, trodde att jag skulle somna utan men det gick inte. Barnmorskan ville då ta ut pillan och se om den hade hatt effekt. Undertiden fick jag spontan vatten avgång så vi fick väcka Johnny. Varkarbetet fortskrider som det skulle. Vid strax före 8 vår jag fullt öppen och läkarna kallades in, sen gick allt fel och lilla bus fastnade för högt upp i mitt becken. Alla skrek och stimmar samtidigt som två st hängde på min mage. Det hela fick avslutas med katastrof snitt där jag blev bortförd och sövd i all hast. Det var något av det mest skrämmande jag här varit med om, att så mycket folk och läkare kunde bli så panikslagna, alla sprang och drog i mig från olika håll och skrek olika instruktioner, jag var panikslagen och skrek tillbaka att nu fick dom fan göra vad dom skulle och sätta fart, samt att jag var svårsövd och att det skulle stå i mina journaler. Jag var nog inte så trevlig just då, utan man är rädd och känner sig misslyckad, jag ville ju att hon skulle få en så bra start i livet som det bara gick, och istället höll det på att gå totalt fel. Jag vet ju logiskt att det inte var mitt fel att det inte gick som det skulle, men känslan att man inte klara av det är ju där ändå.
Lilla bus mår helt kanon, ingen kan föreställa sig att hon skulle vara sjuk. Hon ser ut som världens sötaste lilla bebis, och beter sig precis som hon ska. Jag och Johnny kunde inte bli mer glatt överraskade eller förvånade över hur hon mår. Det känns som ett litet mirakel. Vad som väntar oss fram över får jag skriva om när jag kommer nära en dator. Detta inlägg är gjort från telefonen. Tack för alla tankar och gratulationer, vi kommer nog hem i morgon.