Väntan väntan och lite mer väntan!

Hej hej!!

Vänta.. Ja det är det vi gör nu, tiden går så fruktansvärt sakta när man väntar på svar. Men vi har en jäkla massa att göra när det gäller campingen så den tiden går fort, hur nu det är möjligt. Man lever kanske i två tidsepoker? En som tillhör företaget och en som är privat!
Jag tror inte man riktigt förstår hur jäkla frustrerande detta väntande är om man inte varit upp i det. Det är ju inte som vanlig väntan på bussen eller väntan/längtan efter något skoj, utan bara riktigt lång frustrerande väntan.
Svaren som ska komma med posten, eller tiden till nevrokirurgen, dröjer nog minst en vecka till, men man hämtar ändå posten med hjärtat i halsgropen varje dag, man både vill och inte vill att där ska ligga ett sjukhus kuvert. Lika mycke som man väntar drar man ju sig för att läsa svaren. Detta är ju domen hur OP gick, det slutgiltiga resultatet av det. Det är ju även domen om vad som händer nu, när blir nästa OP, blir den i sverige, hur stor kommer den att bli?? UCH!
Jag fattar inte hur jag ska orka med en sväng till med extrem oro och maktlöshet, jag vet ju att man klarar det för man har inget val. Men tanken på det äter en innefrån och man får väldigt svårt att njuta av nuet som man borde.
Jag får en del frågor angående Busan, dom flesta kan inte ens vi svara på men kan jag så lovar jag att göra det. Många undrar om hon har bestående hjärnskador, vi har inte en aning, men vi räknar med att hon kommer att få någon form av spessiella behov i framtiden, men vad det innebär och i vilket spann det hamnar i har vi inte en aning om.
Det vi vet just nu är att hon är lite sen i sin utveckling, men hur mycket är med svårt att säga eftersom alla barn är olika. Elin blev ju nästan av med en månad med när hon bara låg på rygg på sjukan, då stärktes ju inte hennes kropp det minsta utan hon blev ju försvagad istället. Hennes syn upplever vi att den har blivigt mycket bättre, hon tittar mer på båda hållen och vrider självmant skallen efter saker som hon tycker är spännande! Jag tycker hon har gått framåt ganska mycket dom senaste 14 dagarna, leksakerna hittar in i munnen nu och hon vill gärna hålla och dra i grejer. Storasyskonen är nog det som är det bästa, hon skiner som en sol när dom pratar och busar med henne :) :) Emma är väldigt hjälpsam just nu och tycker det är kanon skoj att vara med Elin, det är jag tacksam för. Jag behöver mycket sällan be om hjälp utan det är mer hon som tjatar om att få ha henne i knät eller byta blöja. Det underlättar min vardag när inte Johnny är hemma, man kan få den där extra minuten att göra middagen klar tex.

Nu kallar Lilla Bus på lite uppmärksamhet.