Lilla bus är en riktig tuffing.

Igår var vi ju som sagt i Lund för ny MR i narkos. Vi kom dit lite tidigt så vi passade på att gå inom avdelning 62 där vi var inlagda efter OP. Alla var så glada att se Elin och hälsade glatt på oss och tyckte att hon hade blitt så stor. Det märktes att hon hade gjort ett avtryck hos dom med, för ryktet att vi befann oss på samma våning gick ganska fort :)
Vi blev instalerade i ett rum på avd 63 där vi skulle väta på att det var dax.
Elin fick Emlacrem på både händer och fötter, hon är så himla svår att sticka eftersom hon är lite rultig, dom måste använda en spess sorts lampa och lysa i ett mörkt rum för att kunna se hennes blodådrer.
När det var klart tog snuppan en powernap i sin fina stålsäng, vilket var en lättnad för mig och J med tanke på att vi var förberädda på lesset och gråt, hon hade ju fastat sen kl 07,00.
Strax innan det var dax att gå kom narkose för att prata lite med oss om hur dom skulle gå tillväga idag, fick reda på att hon nu var en stor tjej och slapp intuberingen yiiiii minde ont i halsen för henne.
Vi berätta att vi hade lite dåliga erfarenheter av att hon ska bli sövd eftersom det blir halv panik var gång dom ska få in teflonen (nålen i handen) Det är ju smärtsamt när dom måste rota runder med nålen för att hitta rätt. Då blev det bestämmt att hon skulle få lite lugnande innan det var dax, en lite sprut i rumpan av något.
Sen var det dax att gå, lagom till vi kom till MR avdelningen började Elin bli lite lullig haha hon flinade och sjöng lite för sig själv. Hon blev inte ens lessen när vi la henne på britsen och dom började sticka, som vanligt var det ett hvete att få in nålen, men Elin bara låg där och sparkade med fötterna och gjorde sitt yttersta för att charma läkare och sköterskor, vilket hon naturligtvis lyckades ypperligt med.
Efter några försök var nålen äntligen inne och dom kunde börja ge henne sömnmedlet, det är väldigt obehagligt att se när dom flyter iväg, detta var första gången vi kunde stanna kvar till hon sov, dom andra gångerna har vi varit tvugna att gå ut därifrån. Man mådde mycke bättre själv när hon somnade go och glad och man inte behöver gå ifrån en helt hysterisk bebis.
Jag och J gick och rastade stackars hunden som fick sitta i bilen, startade den med så att där blev varmt och skönt för han. När vi var klara med det och hade käkat lite gick vi upp och satte oss utanför post OP (uppvak) och väntade, tiden går så jäkla sakta när man sitter där, men tillsist rulla dom in henne och jag fick gå in, man blir lika rörd och tårögd var gång man får se henne efter någo ingrepp.
Det tog en litenstund innan loppan vakna till ordentligt och villa ha lite välling, ögen går i kors och hon är ganska orolig ca i 15 minuter innan man ser att hon är riktigt vaken. Man ligger inte kvar där inne särskilt länge efter dom sett att hon är med igen så efter en timme rullade dom in oss på dagkirurgen istället där vi var någon timmer för observation.
Det var ganska gött å få sätta sig i bilen på g hem och att få ha loppan med sig. Jag vakade hemma över henne till kl 01,00 i natt sen tyckte jag att det var så pass många timmar sen narkosen att det borde vara ok för mig med att sova, men jag har vaknat en jäkla massa gånger för att lyssna så hon andas.
Idag är hon helt som vanligt go och gla full av BUS :)

Elin i pappas famn när hon ska Emlas.

Duktig Bus.

Redo för powernap

Narkos jobbar på att få dit nålen.